Så här hjälpte SPACETALK mitt barn med särskilda behov.

Vår son är smart, fräck och lekfull.

Han älskar Harry Potter, att baka chokladcupcakes och komplicerade Lego-set.

Han är inom autismspektrumet.

Vi bestämde oss för att köpa en SpaceTalk-klocka till honom efter att ha läst recensioner av produkten från föräldrar till barn med särskilda behov.

Många av omdömena handlade om hur mycket klockan hade hjälpt till att lindra oron hos både förälder och barn.

För oss var GPS:en den mest intressanta funktionen i klockan.

Vår son är tio och snart elva.

Han blir mer och mer självständig för varje dag som går, vilket vi älskar att se. En del av denna nyfunna självständighet är att han verkligen njuter av att tillbringa tid hemma hos sin bästa vän. De äter hamburgare och bygger komplicerade legobyggen och har börjat fråga om de får gå till parken själva. 

När han blir äldre vill vi kunna ge honom den självständighet han behöver för att växa och utvecklas, men vi vill också se till att han är trygg.

Sedan han var ung har han haft en tendens att vandra iväg, och när han blir överväldigad springer han ofta.

Det har hänt i köpcentrum, i parker och på flygplatser, och det blir aldrig mindre skrämmande.

När vi först visade honom SpaceTalk-klockan blev han entusiastisk.

Till att börja med var den grå (hans favoritfärg). Han var också mycket nöjd med meddelande- och samtalsfunktionerna, även efter att vi hade berättat att kontaktlistan skulle kontrolleras av hans mycket kärleksfulla föräldrar.

Vi förklarade för honom att klockan skulle hjälpa oss tre att hålla kontakten, att om han var orolig eller behövde prata med oss så kunde han ringa och att vi alltid skulle kunna hitta honom.

Även om han tycker om att vara hemma hos sin bästa vän kan han bli lite orolig när han är borta från oss.

Med sin SpaceTalk-klocka kan han skicka meddelanden eller ringa oss. Han kan berätta vad Harry Potter håller på med eller att barnvakten brände muffinsarna.

För några veckor sedan var vi på en middag och vår son skulle tillbringa kvällen hos en vän till familjen.

Vi hade varit borta i ungefär en timme när vi fick ett meddelande från honom där han frågade om han kunde ringa. Vi sa förstås att det skulle vara jättekul.  

Han var orolig och ville höra våra röster. Vi pratade med honom en liten stund tills han berättade att han mådde mycket bättre och ville gå ut och leka på bakgården med de andra.

Att ha den kontakten och förbindelsen, och att ge vår son självständigheten att ringa oss själv från en enhet som vi vet är säker, har gett oss en stor trygghet.

Klockan gör det också möjligt för föräldrar att ställa in "säkra zoner" och skickar en varning om ditt barn lämnar ett av dessa förutbestämda områden.

Vi tycker att den här funktionen är mycket betryggande när han är med vänner, särskilt när de börjar utforska lite mer och kanske tar utflykter till parken på egen hand.

Den andra fantastiska funktionen är "School Mode", som innebär att klockan blir just en klocka när han är i klassrummet.

Föräldrarna kontrollerar alla inställningar via en app, och de kan justeras när som helst, vilket vi också har tyckt varit till stor hjälp.

Hittills verkar min son ganska nöjd med sin nya pryl.

Han är särskilt imponerad av att han kan ringa sina mor- och farföräldrar helt själv, och vi tror att de är ganska nöjda med det också.

Enligt vår mening är han lite för ung för en telefon, så att ha något som en SpaceTalk-klocka är en nästan perfekt lösning.

Det ger oss sinnesfrid att veta att han är trygg, och det har också gjort det mycket enklare att hämta honom i skolan, eftersom han kan skicka ett meddelande eller ringa om han inte ser mig, och vice versa.

När han blir lite äldre funderar vi på att lägga till några vänner i hans kontaktlista, och det ser han fram emot.

Han kanske visar sig vara ett större fan av SpaceTalk än av Harry Potter (eller kanske inte, men Harry är svår att slå).